Papps
Mina föräldrar läser min blogg och mamma har varit inne och kommenterat och såg nu att även pappa lirkat sig in för att pusha mig nu när jag är sjuk. Läs kommentaren i inlägget "It stinks"- Tack!
Jag har fått lite frågor angående mina föräldrar och bloggen så tänkte besvara lite nu.
Jag stör mig inte alls på att de går in och läser den, tvärtom. De bestämmer ingenting över min blogg och som jag skrev häromdagen- jag kommer alltid jobba själv för min blogg.
Jag skulle kunna skriva precis vad jag vill utan att jag blir nervös för att mamma och pappa skulle läsa det. De vet det mesta om mig och precis allt behöver de inte veta om mig heller. Lika sant som att jag inte berättar precis allt här på bloggen.
Jag känner starkt för båda mina föräldrar och kanske lite mer efter vad jag har varit med om. Visst har vi bråkat- ojojoj- men jag älskar de för det. Jag kan ångra saker jag har sagt till både mamma och pappa men det har hänt. Inget jag kan göra åt och jag tror att det är ömsesidigt. Både som barn och vuxen måste man kunna be om ursäkt vilket jag kanske haft svårt med eftersom jag är envis av mig.
De har en power som jag önskar att jag har när mina barn kanske går igenom något svårt. Men sen kan jag inte påstå att jag vill bli som de för hur många vill bli som deras föräldrar? Nej där går gränsen men mina föräldrar är bra..väldigt bra.
Jag har fått lite frågor angående mina föräldrar och bloggen så tänkte besvara lite nu.
Jag stör mig inte alls på att de går in och läser den, tvärtom. De bestämmer ingenting över min blogg och som jag skrev häromdagen- jag kommer alltid jobba själv för min blogg.
Jag skulle kunna skriva precis vad jag vill utan att jag blir nervös för att mamma och pappa skulle läsa det. De vet det mesta om mig och precis allt behöver de inte veta om mig heller. Lika sant som att jag inte berättar precis allt här på bloggen.
Jag känner starkt för båda mina föräldrar och kanske lite mer efter vad jag har varit med om. Visst har vi bråkat- ojojoj- men jag älskar de för det. Jag kan ångra saker jag har sagt till både mamma och pappa men det har hänt. Inget jag kan göra åt och jag tror att det är ömsesidigt. Både som barn och vuxen måste man kunna be om ursäkt vilket jag kanske haft svårt med eftersom jag är envis av mig.
De har en power som jag önskar att jag har när mina barn kanske går igenom något svårt. Men sen kan jag inte påstå att jag vill bli som de för hur många vill bli som deras föräldrar? Nej där går gränsen men mina föräldrar är bra..väldigt bra.
