mittlivtillbakaa

Jag har lärt känna en helt underbar människa. Hon är ett år yngre än mig. Jag vill att alla ska veta att hon har gett mig tillstånd att skriva om detta. Jag vill uppmärksamma hennes situation. Jag sitter med "Sara" på Skype nu så hon förklarar och jag skriver

Hon hörde av sig till mig för att hon ville vinna tävlingen jag hade. Hon vann och jag kom henne nära under dagen och därefter.
Allt började när han var 11 år. Hennes pappa började att bli mer och mer uppmärksam mot henne. Han började att närma sig henne på ett sådant sätt som "Sara" inte visste om hur hon skulle reagera. Hon var ett barn.
Sara hade ett eget rum och en natt så vaknade hon av att pappan klappade henne på kinden. Han tog bort hennes täcke och sa att det redan var varmt i rummet och sen sa han att hon skulle ta av sig trosorna och nattlinnet för att hon skulle bada. Sara gjorde som han sa och började att gå till badrummet men då tog pappan tag i hennes smala armar. La henne i sängen och våldtog henne.

Detta pågick i 7 år. Sara blev mindre självständig, blev deprimerad, fick ångest varje morgn då hon visste vad som skulle hända natten därpå.
Efter ett antal år så bestämde hon sig för att berätta för hennes mamma. Mamman valde att stänga av och tro på pappan. När Sara blev 16 så började våldtäkterna innehålla våld men pappan slog henne aldrig så att hon fick blåmärken. Sara sov ofta över hos vänner men i många fall så var hon tvungen att komma hem.

När Sara var 18, nästan 19 så fick hon nog och flyttade hem till en kompis och hennes föräldrar.
Nu har Sara en lillebror på nästan 3 år som hon är jätte rädd om. Sara valde att flytta hem för att hålla koll på hennes lillebror. Så fort pappan närmar sig hennes lillebror tar hon bort honom och sveper runt honom runt hennes hals.

För bara 4 dagar sen så hände det ofattbara igen. Sara låg i sin säng och pappan kom in, använde sin storlek till att trycka ner henne och våldtog henne igen.


Sara har tidigare polisanmält detta men eftersom det alltid har stått ord mot ord så har det inte hänt något så hon har tappat tilliten till alla som ska vara behjälpliga d.v.s polisen, rättsväséendet.
Jag följde med henne till polisstationen för att hon skulle polisanmäla händelsen, även om det inte går längre så gjorde hon det rätta. Vilket hon kommer att vara stolt över om några år. Man ska aldrig ge vika för någon! Hennes fysiska och psykiska hälsa vet nu om att hon polisanmälde händelsen, vilket är bra! Bara man har stöd så går det!

Att bli antastad av en familjemedlem var det värsta Sara kunde drömma om. Att en person som alltid ska ställa upp för en svek en så förbaskat.
Man är inte själv, Sara säger själv att hennes pappa är en pedofil. Det finns så många andra som är i liknande situation som man kan nå ut till genom att prata om det. Tillsammans kan man hitta på en lösning. Kan inte polisen hjälpa med att sätta dit dessa människor så kan vi andra det!!


När man inte får en fällande dom känns det som någon river en smutsig kniv 100 gånger i bröstet. Vi får helt enkelt se till att vi får en fällande dom.
Det alla måste göra är att få dessa i**oter att synas, d.v.s- vi måste bevisa vad de har gjort.
Många vågar inte polisanmäla dessa händelser för att det är deras pappa och många funderingar uppkommer men vad är egentligen viktigast- att din pappa fortsätter eller att du blir självständig och glad igen?

Jag frågade Sara om hon inte kunde ställa en kamera över sängen innan hon la sig och låta den vara på.
Sara har nu ställt sin videokamera på skrivbordet och hoppas nu fånga in honom.
I dagsläget måste man ha bevis och inte bara ett bevis, nästan 1000-tals för att det ens ska gå någonstans.
Man tycker att polisen kan hjälpa till med detta men detta innebär att man får göra det själv.

Alla anhöriga till de som blir utsatta måste hjälpas åt. Min egen pappa avskyr dessa handlingar mer än någon annan i Sverige. Det kan ni ge er på