mittlivtillbakaa

Godmorgon. Jag har aldrig sovit så illa som inatt.

I fredags var jag med om en sak som fick mig att bli irriterad eller nej..jag blev nog förbannad!
Jag gick hem från stan, jag kom till ett övergångsställe och såg 4 tjejer framför mig. De var nog runt 16 år om jag får gissa..
Iallafall..
Det kom en kille med ett handikapp och sa trevlig helg till dessa tjejer. Tjejerna började att skratta och kolla på honom som om att han var från yttre världen. Mannen gick mot mig och sa:
"Hejhej"
- Hejhej!
- "Trevlig helg på dig"
- Detsamma Detsamma!

Sen gick jag vidare och då stod tjejerna kvar och tittade på mig. Nu var det tydligen jag som var från den yttre världen.
- Så hälsar man, sa jag till dessa personer och sen gick jag hem.


Jag har haft tur för båda mina föräldrar har jobbat med handikappade/äldre och mamma gör det än idag. Jag är inte rädd för dessa människor, jag har sådan stor respekt för de med ett handikapp, varesig det är en ung eller gammal person.
Vad är det med er som skrattar när ni möter någon? Var det ett brott att han hälsade? Har ni inte något vett i kroppen att ni kan stå där, rakryggad och säga hej? Om det nu var grupptryck, måste ni följa strömmen? Varför kan du inte välja att stå för vad du tror på?

Alla är lika mycket värda.
Han med den dyra bmw:n är inte mer värd än han som får sälja tidningar varje dag för att ha råd att gå på en offentlig toalett!