Vad händer?
Ja vad händer på denna bild? Kameran ställdes in självutlösartid och tog kort när jag sjöng därav att mitt öga ser drogat ut och min öppna mun. Ni ser- man ser inte alltid bra ut ;)
Idag har jag en dålig dag kan jag tala om. Även om jag har varit deprimerad och är frisk nu så kan jag fortfarande tänka tillbaka till det som hände. Inatt drömde jag om killarna. Det var levande. De våldtog mig i en källare igen och när jag vaknade så kom tårarna, tankarna flög iväg. Jag flög upp ur sängen och satte mig i soffan.
Varför drömde jag detta? Jag vet att om det hade hänt hade killarna varit misshandlade innan de hunnit göra något. Det kan jag garantera.
Än idag kan jag känna skuldkänslor. Mot mig själv och mina föräldrar.
Jag valde att hålla detta hemligt för de. Jag ljög i ett år. Jag ljög när pappa frågade om något hade hänt. Jag visste att pappa hade gjort så allt hade tagit slut. Han hade hjälpt mig men jag var fortfarande rädd över att förlora pappa. Att han som vuxen människa, får höra att sitt barn blivit våldtagen, det kan bara innebära en sak för nästan alla pappor i världen. De blir flyförbannande och sen kan de sitta inne i fängelset. Jag ville inte det. jag var 12 år då jag valde att skydda mina föräldrar. På något sätt säger det något om mig själv. Jag ångrar att jag inte berättade för mamma och pappa men jag kan inte gå tillbaka och förändra det som har hänt. Jag var ett barn som var rädd. Man kan önska saker här i livet men jag hoppas att alla andra som är med om detta är så duktiga och starka att de väljer att berätta för sina föräldrar. Jag hade kunnat förhindra min depression. Jag hade dessutom kunnat lindra smärtan för mamma och pappa. Förlåt.
Jag kommer aldrig någonsin låtsas som att jag mår bra utan mår jag dåligt över något så kommer jag skriva det på bloggen. Allt är inte toppen i livet. De som har bloggar där de bara skriver om glitter och glamour så vet ni vad som ligger bakom det livet. Jag är inte fejk, jag är äkta och jag kommer skriva äkta.
